Tiden är nu – inte då!

Tiden är nu – inte då!

Hmm… Tror jag börjar bli lite dålig på att prioritera skrivandet… Det är så mycket som händer, och som inte händer. Saker och ting som blir och saker och ting som verkar vänta på sig. Kanske är det vi som inte riktigt har fått alla tankar på rätt plats om hur vi vill utveckla våra liv från nu. Vi tror vi vet, men allt faller inte på plats som vi planerar och vill…

Ända sedan vi kom hem från vår långa resa har vi, så som vi ser på det, varit helt på det klara med vad vi vill och hur vi ska göra saker och ting här på Hannagården för att vi ska kunna utveckla och utvecklas så som vi vill, men det verkar som om universum har andra planer – i vanlig ordning.

Vi jobbar och sliter för att få allt att gå i lås så som vi tänker och planerar, men hela tiden är det något som händer som gör att vi måste justera våra planer och i mångt och mycket bara vänta. Att vänta är väl i och för sig helt ok, om man vet vad man väntar på och att man vet att det man väntar på verkligen blir av så som man ser det. Att vänta med ovisshet om vad det är som skall bli är nog ett av det mest tålamodsprövande situationer man kan befinna sig i. I varje fall om man heter Pia och Carl-Arne. Men vi har inget val. Det är bara att finna sig i att allt inte verkar vare sig bestämt eller klart. Kanske är det så att vi ännu inte har lyckats att hitta rätt formel för vår framtid här på gården, och ja, då är det ju bara att vänta tills de rätta tankarna och idéerna faller på plats. Men, om det inte är det som vi tror, vad är det då??? Att vandra i ovisshet och hela tiden justera idéer för att hitta rätt formel är fruktansvärt frustrerande. Ibland känns det som om man försöker gräva i ett hav med rapskorn. Varje spadtag blir djupt och fint, men så fort spaden lämnar kornen ramlar andra korn ner och fyller hålet. Ibland känns det som en fulllkomligt omöjlig uppgift och det ända man vill är att kasta in handuken. Vad sjutton är det man försöker åstadkomma igentliogen? Kanske man är helt ute och cyklar. Det kanske inte alls är det vi tror ska bli som ska bli… Men, känslan är för stark, så snart nog är man tillbaka i full kraft med en något justerad bild av hur allt ska bli som bättre möter det som händer och sker runtomkring oss – just nu.

Så, tiden som gått sedan vi kom hem har verkligen varit som en berg- och dalbana, eller “upp som en sol, ner som en pannkaka”! Men vadå!!! Skam den som ger sig och det är faktiskt enormt lärorikt att vandra i ovisshet. Hur hemskt det än må vara!

DSCF0847

Nu när jag tänker tillbaka på allt det jag ville berätta känner jag att det glider längre och längre bort. Det är som om allt som hänt tappar sin skärpa och jag har t.o.m. svårt att komma ihåg i vilken ordning allt skedde. Det är inte längre viktigt. Det som har varit, har varit. Kanske är det så att det för alltid är borta, att minnena inte längre för mig tillbaka till den där tiden och känslan av en fullkomlig och helt obeskrivlig rädsla. Det känns så i varje fall, för nu när jag tänker tillbaka känner jag inget mer än glädje och tacksamhet för allt det som hände. Jag hade som sagt inte varit den jag är idag och jag hade nog inte kunnat känna den kärlek jag gör, om det inte var för allt som hänt. Kanske är det så som jag skrev i bloggen ”En ny era, nya frekvenser, nya energier – mot och till vad då?” för flera månader sedan? I denna nya tid glömmer vi – det som har varit är inte längre viktigt, utan det är nu, just nu som är viktigt.

Så med detta sagt, skulle jag vilja veta om ni som läser detta vill att jag ska fortsätta berätta, för i så fall gör jag det. Om inte, så tänkte jag fortsätta med livet just nu – med andra ord, det som är – inte det som varit, eller för den sakens skull, det som kommer!

 

Hör av er! Vill ni inte skriva en kommentar får ni gärna skriva ett mail till mig på hello@thequest.se.

Kramar till er alla.           //Pia

4 comments on: Tiden är nu – inte då!

  1. Gudrun Stengard 5 september, 2013 at 17:10

    Kära dotter.
    Har du tiden att berätta/skriva är det ett nöje att följa ditt liv, dina tankar och beslut.
    Mår du dessutom bra av att skriva ner allt så skall du också fortsätta. Jag älskar att läsa din berättelse.
    Kram

  2. Carina 5 september, 2013 at 09:24

    Jag tycker du ska fortsätta skriva, det är spännande och lärorikt att höra andras berättelse;) kram

  3. Louise 4 september, 2013 at 21:06

    Älskade syster,
    Jag vill höra mer och jag är spänd att få följa med på er resa! Framtiden kan vi inte sia om om, men när den är här får du berätta. Jag är säker på att säcken kommer knytas ihop när alla bitar faller på plats och det gör de när det är dags.
    Massor av kramar till dig och Carl-Arne

  4. Paula 4 september, 2013 at 21:03

    Ja! Fortsätt berätta!
    Allt har en mening.
    Kram / Paula

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *